Girl with the bird

Nej,  just nu är allt finfint.
Finns så mycket att se fram emot, så mycket att längta efter. Inte nog med ett helt sommarlov framför sig. Snart är det Arvikafestivalen som gäller, Sen så ska man fylla arton och åka till grekland. Jag har till och med ett arbete!
Nej tamejtusan, allt är finfint.

Har laddat riktigt ordentligt med Bowie och Doors de senaste två dygnen. Det var ganska länge sen som jag lyssnade på båda banden. Speciellt så här mycket. Det är så lätt att musik faller in i glömskan, även den allra bästa musiken kan trilla dit. Man lär känna ny musik hela tiden och pressar den vecka efter vecka. Också vips så försvinner det gamla för en stund.
Men nu i midsommar spelades mycket doors och bowie, och alla känslor väcktes upp på nytt.
Det var precis vad jag saknat, det var precis vad mina öron saknade. Och det behövdes bara en fin helg i norrtälje för att påminna mig om det.

Vissa frågor är verkligen eviga.
Frågor som ställts om och om igen och som återigen kommer att ställas om och om för att heller aldrig riktigt bli besvarade. Vet inte vart jag vill komma. Men vissa frågor är verkligen eviga.

Herregud, det är sommarlov i övermorgon. Jag har nog inte riktigt greppat det än. Om två dagar så börjar mitt allra sista sommarlov, mitt absolut sista. Hur kunde tiden gå SÅ fort? Det känns som igår när man var en liten flicksnärta med rosa klänning och flätor i håret, och tiden kunde inte gå mer långsamt då. Fan vad man inte visste vad man hade.

På något sätt så stämmer "you will never know what you got untill it's gone" alltid. Det är lustigt hur mycket vi tar för givet. Tänk hur mycket det finns runtom oss som vi skulle kunna upskatta så mycket mer. Så varför gör vi det bara inte?
Vissa frågor är eviga...

Fotboll har typ aldrig varit min grej. Nej trots att jag praktiskt taget växt upp med fotboll så har det aldrig fastnat.
Alla mina bröder spelar fotboll och min extrapappa både spelar fotboll själv och är tränare för en av mina bröders lag och min pappa själv är ett relativt stort fotbollsfan.
Jag vet inte vad det beror på. Kanske är det för att jag är tjej och inte influerats av samma saker än vad mina bröder har gjort. Killar ska gilla foboll, smuts och slåss. Tjejer ska gilla dockor, laga mat och bära rosa klänningar.
Visst är det ingen som hindrat mig mig från att börja spela fotboll eller så. Jag har bara inte inkluderats. Man har väl tagit för givet att en tjej inte intresserar sig för sådant och jag tog då själv för givet att jag inte gjorde det. Tråkigt. Känns som om att jag missat något.

Tack vet jag miriam och hennes intresse, Det är nog tack vare henne som jag antagligen kommer följa EM, haha puss<3

Nej jag får härda ut nu in i det sista. Det få gå som det bäst vill, det får lixom bli nästa års problem känner jag.
puss

Med så lite tid kvar av skolan så orkar jag inte vara så arg. Hur kan man sätta ett projekt och två prov sista veckan, hur kan man göra så?
Nej är jätte arg just nu och det ena provet är inte ens ordentligt informerat så man vet inte ens vad man ska läsa på.
Åh så dåligt, ska nog skita i det där provet helt fan.
De sista veckorna har alltid varit så chilliga och fina. Ja dom är tamejfan heliga. Hur kan dom bara komma och förstöra sådär!? Inte okej!

Här sitter man, borde göra något helt annat, men här sitter jag. Jag kom på precis just nu hur besviken jag är på mig själv. Jag lyckas aldrig. Jag känner aldrig att jag gör tillräckligt bra ifrån mig, framförallt i skolan.
Jag är lixom aldrig bättre än G. gud vad jag hatar när det bara står G på pappret, inget annat, bara en stort fett G. usch...
Jag vet heller inte vad jag gör för fel, alla är så himla duktiga, och inte jag. Vad har jag missat?
Visst, visst.. ett G är inget misslyckande, men samtidigt så känns det som ett misslyckande eftersom jag aldrig tar mig själv uppåt, jag kommer inte längre än så.

Åh jag orkar inte denna otillräcklighet. Åh jag orkar inte med projektarbeten, för där räcker jag inte heller till. Åh jag orkar inte vara gnälliga jag.

åh, jag ska va tyst nu, självömkan blev för mycket