Girl with the bird

Herregud, det är sommarlov i övermorgon. Jag har nog inte riktigt greppat det än. Om två dagar så börjar mitt allra sista sommarlov, mitt absolut sista. Hur kunde tiden gå SÅ fort? Det känns som igår när man var en liten flicksnärta med rosa klänning och flätor i håret, och tiden kunde inte gå mer långsamt då. Fan vad man inte visste vad man hade.

På något sätt så stämmer "you will never know what you got untill it's gone" alltid. Det är lustigt hur mycket vi tar för givet. Tänk hur mycket det finns runtom oss som vi skulle kunna upskatta så mycket mer. Så varför gör vi det bara inte?
Vissa frågor är eviga...