Girl with the bird

Åh jag förstår inte hur han gör det, den där Roy. Men han lyckas verkligen nå mig. Jag förstår inte hur en film om två betuttade 13 åringar och deras ynkliga ursäkter till familj kan beröra mig så. Åh är allt jag har att säga.
Åh jag vill vara tretton igen, (eller nej det vill jag ju inte, eller iallafall inte den som jag var när jag var tretton, jag vill nog mer vara annika antar jag). Åh, ja det är nog vad jag har att säga.
Jag gråter som ett litet flickebarn var och varannan scen och får fram "åh". För allt är så himla vacker och perfekt.
varför är filmen så himla åh?


åh...